2026
Bergére-fåtöljen
En typ Bergére eller Bergére en gondole, i Louis XV-stil från kring sekelskiftet 1900. Nästan som en klassisk renässanssoffa i pytteformad. Med så fina sniderier och en form som känns som en kram.
Men den hade sett bättre dagar. Resårhuset var helt slut, så till den grad att fjädrarna ramlade ut undertill, och man kände att limningarna hade släppt i flera fogar.
Första steget i alla renoveringar är att klä av själva tyget. Man kan ofta se om fåtöljen är omgjord nån gång redan. Som här, där det fanns både gamla spikhål och nya klammer.
Även ryggpappen tas lös, annars kommer man inte åt klädseln som är fäst på baksidan.
När tyget är borta är det dags att börja ta tag i stoppningen. Helst vill man bevara så mycket som möjligt av originalet men när resårhuset är i så här dåligt skick måste allt bort så att man kan börja om från grunden.
En del kan man i alla fall spara. Ryggpappen och resårfjädrarna återanvänds och den gamla stoppningskakan har en jättefin avsydd kant som man kan bygga in i den nya stoppningen.
Nästan alltid kan man spara ryggstoppningen som den är när man klär om en fåtölj. Är det nåt som behöver lagas är det sitsen.
Men i det här fallet var hela stommen ranglig och behövde limmas om! Och för att komma åt det måste även ryggstoppningen tas lös. Stoppningspaketen sparas dock och kan återanvändas när fåtöljen ska sättas ihop igen.
Att stoppningen är äldre än vad tyget var ser man bland annat på att den är fäst med nubb i stället för klammer.
Det är sällan man behöver plocka isär en fåtölj helt och hållet på det här sättet! Men här var hela stommen ranglig och då är det inte mycket annat att göra än att ta isär hela konstruktionen och börja om från början…
Alla delar märks så att man vet hur stommen ska passa ihop. Fogar måste rengöras från gammalt lim för att nytt lim ska fästa ordentligt så det är en hel del att skrapa rent. Det visade sig också att det finns lite klurigheter. Som i framkanten av sargen där originaltapparna gått av och lagats med pluggar, förmodligen redan när stolen tillverkades.
Man tittar alltid efter eventuella märkningar och ledtrådar till ålder och ursprung i gamla möbler. I den här finns bara en stämpel med ’No018’.
När alla delar har rengjorts och lagats är det dags att sätta ihop pusslet igen. Första steget är att prova passa ihop alla delar (utan lim) och se hur det ska spännas ihop för att få så bra ihopfogning som möjligt. Den här stolen har en sån form att den måste limmas alla bitar på en gång, vilket gör det ännu viktigare att ha en plan för hur limningen ska gå till.
I en del fogar glappar det lite mellan tapp och tapphål och då förbereder man små bitar faner som man kan sätta emellan. Pinnen mellan armstöden ser till att man kan spänna runt ryggen utan att riskera att armstöden dras ihop inåt.
Är det någon gång man önskar att man hade fler än två armar så är det när man limmar ihop nåt sånt här! Men med lite planering och tålamod brukar det gå vägen.
Den här stolen hade en väldigt fin patina som jag inte vill ta bort helt. Men faneren jag la in i en del fogar syntes tydligt och jag ville jämna ut färgen lite. Därför valde jag att betsa stommen med ett lager betslack innan jag lackade med ett par lager lack. Det jämnade ut färgen, gjorde så att faneren i fogarna smälte in och gav stolen en tålig yta.
Första steget i att stoppa en fåtölj är att fästa sadelgjordar under sargen. Traditionellt så spikas sadelgjorden fast men träet i den här stommen var så skört att sargen sprack av spikarna! Istället fästes sadelgjorden med klammer, inte lika snyggt och historiskt riktigt men mycket skonsammare för träet.
Sadelgjorden ska hålla upp hela stoppningen (och personen som sitter i fåtöljen) så det gäller att spänna och fäst ordentligt. Till hjälp har man en sadelgjordsspännare, ett speciellt verktyg som typ bara används till just det här!
Här misslyckades jag också med att väva sadelgjordarna rätt, men det rättades till innan nästa steg...
När sadelgjordarna sitter på plats märker man ut var resårerna ska sitta och syr fast dem med några stygn genom sadelgjordarna.
Sen är det dags att knyta ner resårhuset! Syftet med det är att alla resårerna ska stabiliseras så att de jobbar på rätt sätt och inte skjuter iväg åt fel håll, de ska inte heller stå och gnugga mot varandra eller vobbla när man belastar dem. Det är också nu som man bestämmer höjden som sitsen ska få i slutänden så man får tänka till lite innan man börjar knyta.
För att kunna knyta ner resårerna tillräckligt och för att kunna dra snörena i rätt riktning kan man sätta in skruvöglor på insidan av sargen. Förr sydde man ibland ner genom sadelgjordarna och fäste på undersidan av sargen, så var det gjort på den här fåtöljen tidigare, men nu för tiden brukar man använda skruvöglorna istället.
Slutligen lägger man en juteväv över det färdigknutna resårhuset. Den fästs runt kanten och sys fast uppe på resårerna. Juten ska se till att resårerna inte nöter igenom stoppningen och att stoppningen inte ramlar ner genom resårhuset.
När resårhuset är färdigt är det dags för stoppningen. Men för att kunna återanvända den gamla stoppningen i ryggen sattes först en ny juteväv fast, därefter syddes stoppningspaketen i denna och täcktes mewd ny domestik (bomullsväv). Juteväven ger stadga och domestiken sträcks över stoppningen och formar och håller den på plats.
Vanligen finns det en träribba i nedre kanten av ryggen som man kan häfta fast stoppning och domestik i men i den här fåtöljen är det istället en ten (en riktigt stabil metalltråd) fäst i ryggens nederkant. Juten och domestiken viks runt tenen och sys fast på baksidan. Samma funktion men lite mer handarbete då man måste handsy istället för att häfta!
På sitsen lades krollsplinten från den tidigare stoppningen tillbaka. Krollsplint är en fiber av palmblad som är vanligt att använda i traditionell möbelstoppning. Stoppningen hade dessutom en så fin avsydd kant som jag ville bevara. Men den gamla juteväven som höll stoppningen var det inte mycket kvar av så där satte jag en ny väv. Den syddes fast kring framkanten av stoppningen och häftade sedan fast runt sitsen. Slutligen syddes mitten av stoppningen fast, ner genom juteväven som ligger på resårerna.
Av den gamla överstoppningen behölls bara bomullsvadden. De gamla växtfiberna och taglet ersattes med ny gråvadd och ett lager kallskum. Det gjordes både för att den gamla stoppningen var ganska dammig och trött och för att få lite mer komfort i sitsen.
Till slut sattes en bomullsdomestik även på sitsen, för att strama till stoppningen och få rätt form på sitsen.
Över domestiken lades en tunn vadd för att jämna ut eventuella ojämnheter och göra det lättare att få tyget slätt. Sedan nålades tyget på plats så att man ser att allt blir rakt och att mönstret passar ihop. Till slut sträcktes tyget och fästes med häftpistol. Knepet här är att börja mitt på varje sida och jobba sig ut mot hörnen så att man inte råkar dra snett åt något håll.
På ryggen gör man i princip likadant, först en fibervadd och sedan tyget. I vanliga fall drar man tyget runt ryggstödet och häftar på baksidan men på en sådan här fåtölj där ryggen består av paneler med trä runt om fäster man i den lilla falsen som finns runt panelen och skär sedan rent tyget jäms med träkanten. I nederkanten drar man bak tyget mellan sitsen och ryggen och syr fast på baksidan, här fanns ju ingen träribba längst ner i ryggen att häfta i utan bara en metall-ten.
Även armstöden ska kläs, hur små de än är! Här satt ju den gamla stoppningen kvar de fick bara en fibervadd och sedan tyget.
Baksidan täcks sedan med rygg-papp (en kraftig kartong som täcker hålet i ryggen), sedan vadd och slutligen tyg. Den gamla pappen kunde återanvända så jag slapp besväret med att måtta ut och passa in ny. Så det enda kluriga med ryggen var egentligen att mönsterpassa brokaden mellan ryggpanelerna!
Både fram- och baksidan avslutas med att limma band eller möbelsnöre rund kanterna. Det ger ett snyggt avslut på tyget och en fin kant mot träet.
